Under vår vistelse i Berlin såg vi att klassikerna hade en framskjuten placering hos bokhandlarna, något som känns rätt väsensfrämmande i Sverige. Varför vårdar vi inte den klassiska litteraturen på samma sätt här? Har det med vår aversion inför den litterära kanonen att göra? Är det ens eftersträvansvärt att lyfta fram det äldre litteraturarvet när det finns så mycket nytt att läsa? Var går gränsen mellan gammalt och nytt? Vilka böcker kan räknas som svenska moderna klassiker? Frågorna är många, åsikterna är skilda och svaren som vanligt spiksäkra när DJtv drabbar er.
Böcker, författare och serier vi nämner i veckans avsnitt:
Klas Östergren: ”Gentlemen” (1980)
Carina Rydberg: ”Den högsta kasten” (1997)
Kerstin Ekman: ”Händelser vid vatten” (1993)
Stig Larsson: ”Autisterna” (1979)
Claes Holmström: ”Tredje stenen från solen” (1994)
Modernistas klassikerserie
Albert Bonniers klassikerserie
Och glöm inte att DJtv även finns som podcast via iTunes.
Dessutom utlovade ju även Daniel att bjuda på tre svenska moderna klassiker-tips. Det sker genom att han samtidigt slår ett slag för gästrikelitteraturen:
Molly Johnson: ”Pansarkryssaren” (1955)
Per-Gunnar Evander: ”Det sista äventyret” (1973)
Bernt-Olov Andersson: ”I syrenernas tid” (samlad trilogi 2002)
Och missa för all del inte DN:s artikel om svensk klassikerutgivning från 2007.
Ursäkta att jag säger det, men ofta när i kollar på varandra ser det precis ut som ni ska börja hångla. Inget fel i det då naturligtvis.
Iaf, Nyår av Stig Larsson har getts ut i Bonniers klassikerserie, så den finns för allmän beskådan… Det är väl i största allmänhet mycket upp till de stora förlagen det här, vågar de använda ordet klassiker som en självklar marknadsföringsstrategi och faktiskt satsa en del pengar på en sådan utgivning så kommer de nog också att sälja.
Haha, det kanske skulle höja våra tittarsiffror till oanade nivåer om vi lade in lite hångel i avsnitten. Men jag tror vi håller oss på mattan, vi kanske skulle tvingas införa åldersgränser då och jag ser ju gärna att även små barn tillåts följa våra funderingar.
I dag är det ju så att det till stor del verkar vara de mindre och mer nischade förlagen som ger ut klassiker. Visst, Bonniers har sin klassikerserie i pocket, men den känns ärligt talat lite … rumphuggen och inte så stringent. Jag hade nog gärna exempelvis sett en mer sammanhållen grafisk profil på titlarna de valt, så att man kände igen dem i bokhandeln mer naturligt, så att det kom en ”jamenkolladärärjuennyklassikerdenmåstejagha!”-känsla inne på Pocketshop. Lite som Modernista gjort med sin mycket stramt och konsekvent formgivna klassikerserie.
Här i Uppsala har de på AB en speciell sektion (mycket liten visserligen) för klassiker så att hitta här är inte så svårt. Ingen aning om folk går dit dock=) Intressant att notera är att i den hyllan står bl a en sån ny roman som Theres av Sem-Sandberg.
bara det inte blir en ful grafisk profil förresten (är inget fan av Natur & Kulturs pocketklassiker om du vet vilka jag menar).
”Theres” ingår i den klassikerserie som Bonniers lanserade häromåret. De försökte väl få in lite nyare böcker i den också, om jag minns rätt.